eko

Har precis kommit hem från en hård dag på jobbet. När jag kommer innanför dörren möts jag av ett totalt mörker och en tystnad som jag aldrig förr skådat i The Mansion. Jag funderade i några sekunder och kom på att kollektivet faktiskt var helt livlöst. Tänkte ytterligare någon sekund och insåg att Madde är hemma hos familjen, Moa likaså och Eva jobbar på Botulfs ikväll. Förstår ni vilken tomhet detta innebär för Mastern? Att komma hem till ett folktomt hem. Det är sällan det händer mig, det är alltid någon som springer ut i hallen för att välkomna mig. Eva, speciellt, är bra på det sena nätter. Oavsett hur sent det är står hon alltid i hallen och väntar på en. Ungefär som en hund kan göra, ni vet. Det första hon säger är "Berätta allt!" och hennes ögon lyser av nyfikenhet. Det värmer ska ni veta. Bara att ha någon att få dela med sig av om sin utekväll på stan, sin dag på jobbet, sin misslyckade dejt osv betyder så otroligt mycket. Just detta är nog bland det bästa att bo ihop med vänner. Att kunna dela vardagen med andra är faktiskt väldigt viktigt för Mastern. 

Skulle vilja avsluta detta inlägg med ett stort tack till mina sambosar. Uppskattar verkligen er alla. Tack också för att ni alltid har överseende med mig när jag beter mig som en diktator/tyrann här i kollektivet.

Puss på er kära kollektivare!

/Mastern