storbak i dubbel bemärkelse!

Så var de två undersåtarna Eva och Moa ensamma i The mansion. Rummen ekade, pappersbladen prasslade ovanligt högt och vid minsta lilla steg någon tog ryckte man till. Vi var övergivna. Vi var förkrossade och visste inte alls vad vi skulle göra. Vems krav skulle vi nu uppfylla, vem som skulle vi nu slava (ehh, menar såklart hjälpa frivilligt) för när inte Master var i lägenheten?

Som ni säkert alla vet tog vår Master Caroline med sig Madeleine (som efter en tuff kamp till slut vann dödskampen, no bitterness) till sydligare breddgrader för några dagar sedan för att glassa där i en vecka. Och det är med lite sorg i ögat vi beklagar dem de komplikationer som har uppstått, men vi önskar dem bättre lycka på vägen de sista dagarna. Men nu, till det viktigaste och det mest centrala: The Mansion!!

Efter några dagars sorgarbete i ensamheten insåg vi, Eva och Moa, att The Mansion måste leva vidare. Så, då gjorde vi någonting vi inte gjort på länge. Vi bakade. Och bakade. Och bakade. Och så bakade vi igen. Muffin med alla dess smaker och former, drömrulltårta (varav den andra blev mer smörkräm med rulltårta) och idag när Moa kom in genom dörren från gymmet (som hon ensam fått kämpa sig igenom, då detta är hennes och Masters måndagsfavoritpass) möttes hon av en kakdoft. Eva som denna vecka är skolomotiverad (och mest hoppar runt som en studsboll) hade gjort små, supergoda syltkakor. Även dessa kakor gick som de andra kakorna snabbt ner i våra magar och redan nu planerar vi vår nästa bakning.

Kollektivet har alltså storbak i dubbel bemärkelse (och för er som inte förstår det, syftar denna mening till bakverk och till de två gigantiska bakdelarna som vi nu har införskaffat oss) nu, men tröstätning kommer antaligen upphöra och ersättas med lycka när vårt kollektiv är komplett igen. Can't wait!

Ursäkta för dålig uppdatering, men vi hoppas att alla våra kära läsare mår bra och vi tackar för alla de frågor som strömmar in till oss. Tyvärr vågar vi inte svara på dem utan Masterns tillåtelse och därför hoppas vi att ni har förståelse för den lilla väntan det tar. Puss på er alla från Eva och Moa